Konsert

Winnerbäck vad ju som alltid riktigt bra. Kanske lite väl många lugna låtar i början, men på slutet så blev det lite mera fart. Han hade det mest knarkiga introt i mannaminne, och mellansnacket gick väl ungefär i samma ton. Skoj också att han spelade Elegi, den är ju alltid bra. Som vanligt var det med några låtar som inte riktigt är favoriter, Söndag 13.3.99 och Ett Sällsynt Exemplar hade han lätt kunna byta ut mot Kom, Stockholms Kyss, Farväl Jupiter, Kom Änglar eller Där Elden Falnar (Men Fortfarande Glöder).

Bäst är ju som alltid Elden, en superlåt som inte går att misslyckas med. Riktigt bra alltså, fem av tem toast. ATt jag sen fick med mig lite sällskap på spelningen var ju också väldigt trevligt.

Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0