ceteris paribus

Vi har passerat sommaren mittpunkt, och nu finns slutligen ingen återvändo inför hösten. Detta beskrivs som en mysig tidpunkt med murriga dagar i naturfärger med te och en god bok. Hösten är poesins scen, där människor ska bli inåtvända och grubbliga. Jag känner bara ett ärligt och innerligt hat. Ett hat mot dessa jävla gatlysen på ett enastående sätt framhåller att "nu, nu minsann börjar den här jävla sommaren äntligen gå mot sitt slut."

Idag har det varit minst lika dåligt väder som igår. Dagen spenderades med tv och bok, fram till dess att vi blev satta i arbete. Skulle köra upp en hyrbil tll arjeplog och jag och lillasyster fick oss på så vis en roadtrip. Fram och tillbaks med ett pitstop för middag på restaurang hos lillasyster nummer två.

Inte så illa pinkat för en värdelös regnig dag.

Ha det!